Från generalsekreteraren
”Att yttra mig konstnärligt är det enda sättet för mig att överleva.”
Det säger Azura i Sherin Shehadehs artikel om mötet med kvinnliga konstnärer i förtryckets Teheran (sidan 5). Azuras ord kan även sägas sammanfatta temat som vi valt för det här numret av Elsa: Konstens kraft – gestaltningar av världar i vardande. I ELSA arbetar vi under reformationsminnesåret 2017 utifrån ett ekumeniskt perspektiv. Genom att på olika sätt belysa hur kvinnor med hemvist i olika traditioner framträder som aktörer för förändring i kyrka och samhälle, vill vi i årets utgivning fånga vad vi kallar en reformatorisk anda.
Genom historien och in i vår egen tid sträcker sig ett pärlband av människor för vilka det konstnärliga skapandet – musik, performance, fotografi, måleri, poesi – varit ett sätt att uttrycka det som i skuggan av politiskt, religiöst eller kulturellt förtryck inte varit möjligt att gestalta. Några av dem möter upp på sidorna i detta nummer. Gemensamt för dem alla är drivkraften att förkroppsliga och ge form till något som skymtar inuti och därmed kommunicera hopp och livsmod i sin samtid. Beröringspunkterna mellan konst och religiös tro är många. För den som är kristen ligger det konstnärliga gestaltandet, själva förkroppsligandet, nära nerven i trons flöde: Guds fysiska manifestation av sin kärlek i människan Jesus Kristus. I en älskad psalm omtalas Skaparen just som en konstnär som målar liv.
I skuggan av ett hårdnande politiskt klimat i Sverige och i världen, inte minst för kvinnor, tycks alltfler tänka som den amerikanska människorättsaktivisten, Florynce Kennedy: ”Don’t agonize. Organize.” * Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, SEK, är en organisation som länge burits av en äldre generation som i sina liv erfarit värdet av förmödrars kamp. Men bara de senaste månaderna har ett femtiotal nya medlemmar sökt sig till vår rörelse. Många av dessa hör till en yngre generation som alltmer anar betydelsen av att organisera sig utifrån trons och feminismens utgångspunkter.
Situationen för kvinnor i Azuras Iran och i Sverige går förstås knappt att jämföra. Samtidigt vet vi att även ett demokratiskt samhälle som vårt inrymmer fickor av förtryck, ibland med såväl religionsfientliga som misogyna förtecken. Något liknande kan sägas om våra kyrkotraditioner. I ljuset av Guds rike framstår de ännu som brustna gemenskaper, smärtsamt ofullkomliga i tro, hopp och kärlek, inte minst i förhållande till kvinnor.
I SEK vill vi, tillsammans med varandra och utifrån våra olikheter, måla liv tillsammans med Gud. Med inspiration från den kritiskt-kreativa reformatoriska anda som präglar kvinnohistorien, vill vi fortsätta måla livet i hoppets färger.
Med önskan om god läsning,
Ewa Lindqvist Hotz
Generalsekreterare Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd, SEK
* Översättning ungefär: Beklaga dig inte. Organisera dig.
Den här artikeln är hämtad ur tidningen Elsa nr 2/2017. Bli medlem så får du 4 nummer per år hemskickade till dig.
» Bli medlem i SEK, Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd
» Här kan du ladda ner en pdf med artikeln