Heliga ande i form av den duva, Gian Lorenzo Bernini, glasmålning ca. 1660, St. Peters tron, St. Peterskyrkan, Vatikanen
Den heliga anden nedstiger som en duva, medeltida handskrift daterad till 1503-1504.
Pingst, målning, 1620-1625, av Juan Bautista Maino som finna i Prado museet i Madrid, Spanien
När jag skriver detta blogginlägg är det fredag 30 maj, dagen efter Kristi Himmelsfärds dag. Den berättelsen inleder på Apostlagärningarnas berättelse om hur budskapet om Jesus, den levande uppståndne, når världens maktcentrum – om vi förstår världen som det romerska Imperiet. De är en symbolisk berättelse som använder sin tids språk och bilder. När jag läser den på ett mer personligt plan, inte för att hålla föreläsning m Apostlagärningarna, säger den till mig: ”Jesus är inte här så att vi kan gå till honom för att han ska göra det som behövs, det som vi önskar ch för att tala om för oss vad vi ska tro och göra. Nu är det vi som är här med ansvar för att göra det som behöver göras för människornas skull, det som Gud vill ha gjort, på jorden.” Jag tänker att vi är Guds barn, men vi är Guds vuxna barn, som bär ansvar för våra egna liv och vårt gemensamma liv. Vi är lämnade med ansvaret men vi är inte ensamma. Gud verkar bland oss, genom oss. Den kraft som då verkar kallar vi Guds Ande, den heliga Anden.
I berättelsen är det en grupp män som står där. Men vi vet att i kretsen kring Jesus och i de första församlingarna fanns också många kvinnor så som det sedan finns genom historien även om många av dem osynliggjorts. När SEK arrangerar ett seminarium under ekumeniska veckan är det ett av många sätt att ta det ansvar vi fått för att leva i världen som Guds vuxna barn.
Snart firar vi pingst, den heliga Andens fest. Om årets pingsthelg skriver Sveriges kristna råd att den i år är infaller samtidigt i alla kyrkor så att det är möjligt att fira pingst tillsammans ekumeniskt. Jag hoppas att många av oss får den möjligheten där vi bor. Sveriges kristna råd skriver också:
”Då Sveriges nationaldag 2025 infaller på fredagen före Pingstafton, blir denna sekulära helgdag en naturlig utvidgning av pingsthelgen. Denna dag ger möjlighet att fira att Gud samverkar med alla människor av god vilja, oavsett etnicitet eller religiös hemvist. ”
Jag hoppas detta ska ske på många platser i Sverige samt att kvinnor blir synliga då och vår gemensamma strävan efter jämställdhet. Må vi sedan fira en glad pingst, påminna oss om Guds skapande, befriande och tröstande kraft som verkar i våra liv när vi inte orka mer och genom oss för andra och för världen när vi orkar. Som det står i psalmen med svensk text av Anna Karin Hammar, jag citerar två verser och refrängen:
Tysta vatten gungade medan livet ännu fanns, som en vagga tom, som väntar på nytt liv. Då svävade Guds Ande över vattnet, allt blev ljus. Som en moderfågel bar hon livet fram.
Hennes starka vingar bär. Genom sol och vindens hav, hennes färd går vidare för livets skull. Och medan natten verkar lång ljuder rymd och jord av sång, hennes färd går vidare för livets skull.
Många drömmar, människor gavs ett nytt befriat hopp när Guds Ande mötte tro med liv och form. Av en öken blev en trädgård, av ett svek ett nytt förbund, när Guds Andes vinge rörde vid vår jord.
Hennes starka vingar bär. Genom sol och vindens hav, hennes färd går vidare för livets skull. Och medan natten verkar lång ljuder rymd och jord av sång, hennes färd går vidare för livets skull.
Hanna Stenström, präst i Svenska kyrkan, lektor i bibelvetenskap, medlem i SEK
Handlingar årsmöte 2023
Elin Wägner
fotot kommer från ElinWägner sällskapets hemsida www.elinwagner.se
Lästips
Vill du läsa boken? Den finns som inbunden, pocket, E-bok. Sök efter:
Ulrika Knutsson Den besvärliga Elin Wägner. Lund:Historiska media, utgiven 2020, 2022.
Om Operation 1325: kvinnors arbete för fred och säkerhet
När Sveriges första handlingsplan för genomförandet av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 om Kvinnor Fred och Säkerhet utarbetades, deltog jag, Lena Sundh, i ett antal möten i Bryssel för diskussioner med EU-kommissionen och medlemsländer, ett med två utländska officerare. Mot slutet av det mötet undrade en av dem om det inte vore bättre att tala om kvinnor och barn? Med den frågan satte han fingret på det som var det nya med resolution 1325. Den slår fast att kvinnor behövs som aktörer, även om den inte glömmer att kvinnor också ofta är offer i krig, vilket var hur officerarna såg det.
I den första paragrafen uppmanas FN:s medlemsländer att se till att kvinnor inkluderas, på beslutsnivå, i det nationella, regionala och internationella arbetet för förebyggande, hantering och lösning av konflikter. Kvinnor från ett krigs/konfliktdrabbat land eller område behövs för olika insatser under konflikten, för att göra ett fredsavtal bättre och för att bygga upp landet/området till ett fredligt samhälle efter konflikten. Kvinnor behövs också i de internationella insatserna, fredsoperationerna etc, som sätts upp till stöd för en fredsprocess.
De flesta säkerhetsrådsresolutionerna gör nog inga större avtryck i vårt land, men vid ett möte med Sveriges Ekumeniska Kvinnoråd (SEK) i mars 2003 berättade Margareta Ingelstam om resolution 1325, som hon tyckte var en fantastisk politisk hävstång. Ingen annan kände till den, men alla insåg dess vikt och potential. Man beslutade därför bjuda in andra organisationer till ett möte för fortsatt diskussion. I en krönika sammanställd av Ragnhild Greek, SEK, dokumenteras förloppet.
Den 13 september 2003 samlades således 36 kvinnor från 12 organisationer och bildade nätverket Operation 1325. 2006 togs ytterligare ett steg. Då gick SEK, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF), Kvinnor för Fred, Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor, (RIFFI) och UNIFEM Sverige vidare och bildade paraplyorganisationen Operation 1325.
Inledningsvis svarade Operation 1325 för gemensamma utbildningsinsatser, informationsmöten, kvinnofrukostar, arbetsseminarier, studiecirklar etc i Sverige. Men resolution 1325 handlar om internationell fred och säkerhet. Blicken vändes därför också mot länder i konflikt. Medlemsorganisationernas internationella kontakter ledde bl.a. till workshopsutbildningar i Khartoum och Juba, Jeriko och Cypern – den senare för att palestinier och israeler skulle kunna mötas.
Under årens lopp har Operation 1325 fortsatt utbildningsinsatserna, men också utvidgat arbetet till att samverka och stödja civilsamhällesorganisationer i ett antal konfliktdrabbade länder. Samtidigt fortsätter arbetet med att främja resolution 1325 och WPS-agendan i Sverige genom informationsverksamhet, program för styrelsetrainees, volontärer m.m. Det blir en symbios mellan verksamheten i Sverige och den i konfliktländer. Kunskaper inhämtade i Sverige och internationellt används för att stödja samarbetspartners och deras arbete. Information från partnerorganisationernas verksamhet används för informationsverksamheten i Sverige.
Den största utmaningen med att genomföra resolution 1325 är att säkerställa att kvinnor som själva är drabbade av konflikter inkluderas i fredsförhandlingar och fredsprocesser som de är direkt berörda av. Ofta bygger fredsförhandlingar på deltagande av militariserade parter, där kvinnor oftast är dåligt representerade. För att stärka kvinnors möjligheter att inkluderas stöder Operation 1325, i samarbete med sina partnerorganisationer i konfliktländer, insatser för att utbilda kvinnor, för att göra det möjligt för dem att nätverka och för att de och deras arbete ska synas och erkännas.
I år har det gått 25 år sedan resolution 1325 antogs. Har den gjort någon nytta? Jag tror man kan svara ett försiktigt svara ja på den frågan, om än med tillägget ”men inte nog”.
Resolutionen har skapat och befäst begreppet ”agendan för kvinnor, fred och säkerhet” (WPS-agendan). I sammanhang när FN, liksom även EU, agerar i krig och väpnade konflikter är det numera svårt att bortse från att kvinnor ska vara involverade. Det betyder inte att resultatet blir tillfredsställande, men det har skett en förändring till det bättre. När jag arbetade i FNs fredsoperation i DR Kongo 2002 – 2004 fanns frågan knappt på dagordningen. Efter att Generalsekreteraren börjat ställa krav på att rapporteringen från fredsoperationer skulle innehålla referenser till kvinnors deltagande, har det blivit svårare för operationernas chefer att helt negligera resolution 1325. Fler kvinnliga chefer och biträdande chefer har dessutom.
I FNs säkerhetsråd markerar rådsmedlemmarna fortfarande vikten av resolutionen, och WPS-agendan. Denna fråga var t.ex. av stor vikt för Sverige när landet senast var medlem i rådet. Att resolutionen nu ”fyller” 25 år kan förhoppningsvis leda till extra uppmärksamhet, till analyser av resultat och förslag på hur man bäst går vidare. För vidare måste man gå. Arbetet är långt ifrån färdigt.
Lena Sundh, ordförande i styrelsen för Operation 1325 åren 2021-2025.
Vill du veta mer se https://operation1325.se/