ATT TALA SANT OM LIVET – Kvinnors livsberättelser i kyrkligt perspektiv. Digital samtalscirkel den 15 januari 2025 kl. 18.30, värd Anna-Tora Martin med 17 deltagare
Inger Lise Olsen ledde samtalet, hon är sedan 2020 pensionär, men arbetade mellan 1989 och 2020 som handläggare för jämställdhetsfrågor på Svenska Kyrkans Nationella kansli i Uppsala.
Kvinnors liv och erfarenheter har alltid intresserat Inger Lise, och speciellt i vilken grad dessa har präglat våra kyrkors teologi och ritualer. Under min 31 år på kyrkokansliet i Uppsala arbetade hon bland annat med kvinnors livsberättelser i kyrklig kontext. Där genomfördes projekt och konferenser kring Gudsbilder och kvinnoliv.
Samtalscirkeln startade med att deltagarna fick säga sina namn, sin mammas namn och mormors namn högt tillsammans. Inger Lise betonade att kvinnors liv i alla tider präglat vårt samhälle och våra kyrkor. I bibeln finns det många exempel på ”metoo” berättelser, som om Jeftas dotter eller Hagar.
Inger-Lise gav oss också in beskrivning av kvinnorörelsens utveckling under 1900-talet med bland annat FNs kvinnoårtionde 1988-98 Kvinnor i solidaritet med kvinnor.
I Inger Lises arbete med livsberättelser blev två saker tydliga:
1)Det finns så många oberättade berättelser.
Att tala sant om livet är ofta att hitta ord och att prata i jagform ej de och dom eller att använda det levda livets teologi.
2)De flesta av dessa oberättade berättelserna relaterar till kvinnors kroppar och relationer, till upplevelser av skull och skam- och det finns så mycket genkännande.
Det kan handla om: kropp och sexualitet, utsatthet och våld, missfall och aborter, uppbrott och skilsmässor, psykisk och fysisk ohälsa i eget eller närståendes liv, ensamhet och längtan.Inger Lise tänker att våra kyrkor är kallade att tala sant om livet, benämna livet så som det är, bekräfta det som gått sönder, dela och upprätta det skadade. Våra ritualer behöves vidgas och fördjupas så att de också speglar flera av kvinnors livserfarenheter.
Inger Lise visade i sitt föredrag på olika vägar att göra detta.
Svenska kyrkan tog för några år sedan fram en ritual som kunde användas vid skilsmässa, där parterna skulle tacka varandra för allt som varit gott. Detta är ofta ett önsketänkande att allt varit bra. Inger-Lise menar att det är bättre att sitta med en vän och berätta vad som varit bra respektive dåligt.
I kyrkans Kyrie eleison kan ord om maktmissbruk och andra missförhållanden läggas in.
Inger Lise refererade till Lisa Rudolfssons doktorsavhandling Walk with me från 2015, där hon kunde visa att flera präster och pastorer inte visste vad det skulle säga i dessa själavårdssituationer. Ett område med förbättringspotential nu har Inger Lise stort förtroende för själavården i kyrkan att kunna ställa de goda frågorna. Hon ger oss en parallell där barnmorskor alltid frågar om våld och alkoholmissbruk
Sexuellt våld förekommer i alla sammanhang även i kyrkan. Metoo rörelsen nådde även våra kyrkor. Svenska kyrkan fick in 400 berättelser under kampanjen Varde ljus och Equmeniakyrkan 50 i Sanningen ska göra oss fria. Samtalet efteråt gav exempel på detta.
Det speciella med berättelser inom kyrkan är att kyrkan också har en teologi om förlåtelse och försoning och det kan ställa till det, det behövs trygga rum där man vågar tro på och vågar lyssna till den som berättar. Stor varsamhet rekommenderas.