Lisa Plantin Teol. Dr och pastor i Equmeniakyrkan bloggar
– Vad har du skrivit din avhandling om?
– Den handlar om födelsemetaforer i Jobs bok.
– Födelsemetaforer? Det är ju inget jag förknippar med Jobs bok!
– Det är just därför jag har skrivit en avhandling, för att visa deras betydelse och att Jobs bok rymmer bilder av Gud bortom det förväntade.
Metaforer är viktiga. De både uttrycker och formar våra tankar. I relationen till Gud blir bilderna vår kontaktyta. De väcker känslor, leder till handling och formulerar vår relation till Gud. Ibland hör man hur metaforer nedvärderas och ”metaforiskt” uppfattas som om det inte speglar en reell verklighet. Modern kognitiv metaforforskning visar att metaforer är grundläggande i vårt tänkande och förankrade i vår erfarenhet. Många utgår från kroppslig erfarenhet.
I ett blogginlägg på Elsas vänner bloggar i maj 2026 skrev Angelica Nätteldal om sin uppsats om kvinnokroppen som medskapare, där hon berör hur födelse och förlossning ”synliggör att livet alltid kommer genom relation, sårbarhet och öppenhet för den andre”. I min avhandling har detta blivit tydligt. Bilden av Gud som barnmorska kommunicerar att Guds relation till skapelsen är präglad av omsorg och närhet, men också att livet är riskfyllt. I Gamla testamentet används födelse och förlossning ofta för att beskriva kris, lidande och död. Bilden av att vara fast i en livmoder används för att beskriva exil och död (Jes 26:17–20; Hos 13:13-14), och förlossningens kroppslighet med blod, svett och tårar, får beskriva rädda soldater i strid (Ps 48:7; Jes 13:8). Men det finns också bilder av förlossning och födande som gestaltar Gud som den som räddar och som den som har visat omsorg sedan födelsen (Jes 42:14; 66:9; Ps 22:10; 71:6). Förlossning och förlossningskomplikationer är starka erfarenheter, både för de kvinnor som föder och för dem som står bredvid, så det är inte konstigt att de ger upphov till starka metaforer.
Omsorg – inte kontroll
Min avhandling skulle egentligen inte handla om födelsemetaforer, utan om hur Jobs bok behandlar kampmotivet, det motiv som beskriver Gud som den som bekämpar och segrar över kaosmonster och Havet. Men i en närläsning av bibeltexten i Job 38–39 fann jag bilden av Gud som relaterar till Havet och vilda djuren som barnmorska och förälder. Att bilden av Gud som barnmorska skymtar fram i 38:8–9 är uppenbart, men den har i tidigare forskning fått underordnas bilden av Gud som den som kontrollerar och dominerar skapelsen.
Min forskning om födelsemetaforer i Jobs bok visar att metaforen av Gud som barnmorska leder till en omformulering vem Gud är i relation till sin skapelse. Bilden av Gud som den som visar omsorg och ger frihet ersätter bilden av Gud som den som kontrollerar och begränsar. Barnmorskan ersätter bilden av Gud som krigaren, föräldern ersätter bilden av Herren över skapelsen.
Det är i detaljerna som det avgörs, och min forskning började med en närläsning av Job 38:8–11. Hanna Stenström beskrev i blogginlägget på denna blogg i juli 2026 Phyllis Tribles viktiga insats för feministisk bibelforskning. Tribles forskning utgick ofta från en närläsning av bibeltexterna, där detaljer i texterna öppnar för alternativa förståelser bortom patriarkala konventionella tolkningar. Även min forskning började där, i orden i som i min översättning lyder:
8. Och (vem) stängde in havet bakom dörrar,
när det rämnade fram, från livmodern gick det ut,
9. när jag gav det molnen till klädnad
och det tjocka mörkret till dess lindor,
10. och jag bröt min gräns för det
och satte bommen och dörrarna för det,
11. och jag sa: ”Hit men inte längre!
Här ska dina höga vågor stoppas.”
Ett uttryck i min översättning skiljer sig från alla konventionella översättningar. Jag översätter ”jag bröt min gräns för det”, medan till exempel Bibel 2000 har ”satte jag för det en gräns”. Hebreiskan är tydlig. Det står wāʾešbōr, ”och jag bröt”, men det vanliga är att man uppfattar det som ett skrivfel och i stället översätter det med ”och jag satte”, i enlighet med andra bilder av hur Gud sätter sin gräns för Havet (Ord 8:29; Jer 5:22; Job 26:10).[1] Men tänk om det är meningen att det ska stå att Gud bryter sin gräns? Att texten vill kommunicera motsatsen till det traditionella kampmotivet. Om Gud inte sätter sin gräns utan bryter den, vem blir Gud för Havet då?
Uttryck för en barnmorskas handlag
Det mest naturliga är att bilden av barnmorskan som uttrycks i vers 8–9 fortsätter i vers 10–11 och att Gud beskrivs som den som både bryter upp för havsbarnet och håller emot det, likt en barnmorska som både skyndar på och saktar ner födelsen för att det ska bli en säker förlossning. Redan i vers 8 finns detta dubbla handlande. Gud håller både emot och låter barnet Havet forsa fram. I vers 11 släpper Gud fram Havet och stoppar det. I kapitel 38 återkommer sedan temat att Gud öppnar vägen för vatten av olika slag. Gud öppnar förråden av snö, tippar regnets kärl, gräver kanaler i himlen för att släppa fram störtregnet, och förlöser is och rimfrost från den livmoder där de blev till.
För att visa rimligheten i att uttrycket ”jag bröt min gräns för det” skulle kunna vara ett uttryck för en barnmorskas handlag fick jag visa hur andra texter i Bibeln och i akkadiska födelsebesvärjelser beskriver hur gudar bryter upp livmodern, dess dörrar och reglar, när de verkar som barnmorskor (Jes 66:9; 71:6) och hur barn när de föds beskrivs att bryta sig ut ur sina mammors magar (1 Mos 38:29).[2] Flera akkadiska födelsemetaforer påminner om dem som återfinns i Jobs bok. I dem associeras fostervatten med havet, man önskar att barnet ska födas som ett forsande vatten, gudarna frigör barnen från rep som binder dem till livmodern och räknar ner månaderna och dagarna fram till förlossningen.
I andra delen av Guds första tal, Job 39, riktas fokus mot de vilda djuren i skapelsen. Här får Gud rollen att vara den som vet när killingarna ska födas, räknar månaderna och hjälper dem att frigöra sig från repen så att de kan bryta sig ut ur livmodern och Gud ger de vilda djuren deras frihet.[3] Gud fortsätter alltså att beskrivas som barnmorska, men samtidigt vidgas bilden av vem Gud är. Job 39 har ett tydligt fokus på djurens ungar och på hur deras föräldrar, med Guds hjälp, fångar bytet till och mättar dem. Gud blir här en medförälder till djuren som förser dem med föda och ger dem självständighet och frihet. Men i beskrivningen av djurens jakt finns en underliggande vetskap om att djuren jagar varandra och att Gud inte skyddar dem från varandra. Friheten har ett pris, och det är sårbarheten, men trots detta jublar de vilda djuren åt sin frihet.
En provocerande text
I omkringliggande kulturer återfinns de roller som Gud får i Job 39 hos de gudinnor som hade ett särskilt ansvar för de vilda djuren och deras ungar. Liksom Gud här framträder de som barnmorskor och föräldrar som ger djuren föda, men också självständighet och frihet. Tamboskap hörde till de manliga herdegudarnas område, medan omsorgen om de vilda djuren och deras ungar framför allt förknippades med modergudinnor, som Ninhursaga, men i vissa fall också med jaktgudinnor, som Artemis.
Traditionella tolkningar har tänkt att Guds första tal sedimenterar bilden av att Gud som den som upprätthåller ordningen i skapelsen genom att sätta gränser och vara djurens Herre. Men texten i sig öppnar för en helt annan bild av Gud. En Gud som är nära, visar omsorg och ger frihet. I Jobs bok finns här en inneboende potential till en motbild till en traditionell patriarkal gudsbild. Den måste ha varit provocerande när Jobs bok skrevs. Om Gud varken kontrollerar världen eller bekämpar kaos, hur kan då världen bestå?
Till viss del provocerar den mig också. En Gud som inte håller tillbaka de destruktiva krafterna i världen, är det en Gud att sätta sin tillit till? Men ännu mer har min upptäckt av Gud som barnmorska och medförälder varit befriande. Det är en bild av Gud som överensstämmer med min guds- och livs-erfarenhet. När jag har delat denna gudsbild har många, både kvinnor och män, uttryckt glädje över att Jobs bok talar om Gud på detta sätt. Det är tydligt att vi behöver lyfta gudsbilder som talar ur och bekräftar kvinnors erfarenheter och som talar om Guds närhet, omsorg och kraft utan att utgå från makt byggd på dominans. Det är fascinerande att denna insikt redan finns i Jobs bok och att den ändå känns ny och utmanande.
/ Lisa Plantin Teol. Dr och pastor i Equmeniakyrkan
Lisa Plantin disputerade i december 2024 vid Enskilda Högskolan Stockholm. Hennes avhandling Birth Metaphors in the Book of Job: A Blending Theory Analysis finns tillgänglig via Diva-portal.
Klicka för att komma åt FULLTEXT02.pdf
[1] Översättningen ”jag satte” följer däremot grekiskan i Septuaginta, som använder ἐθέμην, ”jag satte”.
[2] Akkadiska födelsebesvärjelser och myter finns bevarade från gammalbabylonisk till nyassyrisk tid (ca 2000–600 f.Kr.), och födelsebeskrivningarna och deras metaforer visar en påtaglig kontinuitet över tid.
[3] Job 39:6 (MT 39:3) beskriver hur djurens rep frigörs så att de kan bryta sig ut (ur livmodern). Hebreiskans ord för rep ḥeḇel är nästan identiskt med ordet för födelsesmärta ḥēḇel och har vanligtvis tolkats som det.
Lejonfamilj
Upprört hav