Caisy Elander Morgonandakten i skolan. Stockholm : Svenska bokförlaget, Norstedt, 1951.
Astri Heimer De mörka åren från skånsk horisont. Stockholm:Norstedt, 1957.
De böcker som nämns i texten och syns på bild ovan är fotade av Hanna Stenström.
Jag var alldeles ny präst när jag mötte Elisabeth Gordon i Karlskrona där jag hade min första tjänst. Hon var ganska irriterande med sina påpekanden om tolkning, om uttal av bibliska personers namn, om hur liturgin skulle gestaltas. Hon var 60 år äldre än jag, så viss respekt hade jag. Så frågade jag en dag vad hon hade gjort i livet. Hon berättade om sin långa tjänst som kristendomslärarinna och med ansvaret för skolans morgonböner. Hon berättade också om sina teologiska studier i Lund. Men då fick man sitta utanför föreläsningssalen med dörren på glänt, berättade hon. Som ung och just kommen från samma universitet, häpnade jag. Självklart frågade jag hur hon stod ut. Svaret var: jag ville få kunskap och gick jag inte med på villkoren, skulle jag inte få någon kunskap alls.
Elisabeth Gordon var en av de många kristendomslärarinnor som förkunnade evangelium för tusentals elever. Jag tror att många av dem hade en prästkallelse som av kända skäl inte kunde förverkligas. Men förkunnade gjorde de dag efter dag i skolornas obligatoriska morgonbön.
En del av dem har gett ut sina morgonböner i bokform och artiklar men tyvärr inte Elisabeth Gordon. Två av dem vill jag lyfta fram.
Astri Heimer (1889-1986) var verksam i Malmö med morgonböner i S:t Johannes kyrka. Hon var folkbildare, from i sitt förkunnande och uppehöll sig mycket vid kampen mot ondskan och antisemitismen. Hon levde och verkade ju under nazismens härjningar och drog sig inte för att vara skarpt politisk. Hon var ekumen och i morgonbönen kring reformationsdagen sa hon: ”Se mer på det som förenar kyrkor än det som skiljer dem åt”. Hon slog ett slag för kvinnor som förkunnare när hon i en morgonbön utgick från Elisabeth Cruciger och hennes psalm (som har nummer 36 i 1986-års psalmbok) och så säger hon: ”I vår moderna tid skulle det knappast förefalla märkvärdigt, om hon på natten drömt om att hon skulle predika i en kyrka. I vissa länder får kvinnor nu lov att bli präster och även om det inte är fallet i Sverige, så är hos oss ej rätten att tala i en kyrka förmenad kvinnor och tanken på henne i en predikstol följaktligen ingen omöjlighet”. Elisabeth Cruciger drömde i början av 1500-talet att hon predikade i en kyrka i Wittenberg. Astri Heimer gav inte enbart ut sina morgonböner på 1940-talet. 1967, när hon var pensionerad, kom hennes bok De mörka åren från skånsk horisont. I den vänder hon sig till unga som inte själva upplevt nazismen, men som hon manar till att aldrig glömma.
Caisy Elander (1901-1995) var kristendomslärarinna i Landskrona på 1920-talet och lärare vid folkskollärarseminariet i samma stad, samma skola där Selma Lagerlöf 25 år tidigare hade verkat och börjat skriva Gösta Berlings saga. Nåden och hoppet är genomgående i hennes morgonböner. Tro och kärlek är självklara i det kristna livet, skriver hon, men hoppet? Vi ska vänta och hoppas allt gott av Gud, skriver hon, och det farliga är ej att man faller, men det gäller att inte bli liggande. Hon är skarp när hon säger att det är vår plikt och rätt att hoppas. Nåden upplever vi i vardagliga händelser. Ställ in hela ditt liv i kampen för det goda. Människor är olika. Det hör till livets rikedom. Det vore trist om alla såg ut som Greta Garbo.
Caisy Elander är också upptagen av bibelsyn. Gå till Bibeln med bön, säger hon och vid varje vers ska du fråga dig: ”Finns här något som kan vara utgångspunkt för bön, något om du kan be om för dig själv eller för andra?”. Hon beskriver bönen som religionens andedräkt.
Caisy Elander har givit ut ganska få morgonböner, men skrev en viktig artikel om Morgonandakten i skolan i Kristendomslärarnas förenings tidskrift på 1950-talet, som också finns som bok. I den antyder hon att kritik mot kristna morgonböner har börjat komma. Hon uttrycker förståelse för både detta och för morgontrötta elever. Hon ger råd om att börja morgonbönerna i litteratur, film, tidningsartiklar och sluta med en bibeltext som anknyter. Och så avslutar hon sin artikel med tröst för misslyckande av lärare: ”Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet. Detta gäller även lärare.”.
Caisy Elander var för övrigt den som höll talet vid teologen Ester Luttemans kista i april 1976. Det blev en borgerlig begravning eftersom Ester Lutteman hade lämnat Svenska kyrkan 1957. Men det blev en kristlig begravning med utgångspunkt i orden: ”Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud aldrig ångra”.
Tre av många, många kvinnor som inte fick predika från kyrkornas predikstolar men som hade sin predikoplats bland tusentals barn och unga. Kanske var vi några som fick del av deras fromhet. De var evangeliska, bibelkunniga, moraliska men inte moralistiska och inte minst lutherska. Undervisade om nåd och hopp och knöt an till världshändelser. De fostrade så många unga för liv i världen.
Eva Brunne
Medlem i SEK och biskop emerita i Stockholms stift