Till minne av Phyllis Trible

Detta blogginlägg är samtidigt en text till minne av bibelforskaren Phyllis Trible och en fortsättning på den historieskrivning som givits i tidigare inlägg på Elsas vänner bloggar.

Feministisk teologi; framväxt och sammanhang

I ett tidigare inlägg på denna blogg presenterar Jenny Karlsson det centrala i sin avhandling Solidariska i synden: hur protestantiskt kristna förståelser av ”synd” har kritiserats ur feministiska perspektiv samt hur andra sätt att förstå ”synd” har formulerats i feministiska teologier. Hon formulerar också en egen förståelse av hur ”synd” kan tolkas i en kristen feministisk teologi idag. Se https://www.svekumeniskakvinnor.se/solidariska-i-synden/.

Jenny Karlssons blogginlägg innehåller också en berättelse om hur feministisk teologi växer fram som del av större sammanhang i samhällen och kyrkor, vid en viss tid och i speciella sammanhang. ”Teologi” inkluderar här såväl forskning om kristna teologier som ”teologi” i betydelsen” kristen troslära”. I denna större berättelse ryms, som Jenny Karlsson visar, berättelsen om en enskild kvinnas, Valerie Savings, liv och verksamhet eftersom en text hon skrev om vad  ”synd” är har skrivits in i historien som en helt avgörande text för den feministiska teologins framväxt.

Den feministiska teologiska forskningen växte fram som del av den feministiska forskningen i många akademiska ämnen när Andra vågens kvinnorörelse formades under sent 1960 – tal och på 1970-talet. Feministisk forskning blev svar på kvinnorörelsens behov av kunskap om kvinnors liv och verkligheter på skilda områden av samhället, inklusive de religiösa traditionerna och deras konkreta gestaltning i, exempelvis, kyrkor och synagogor.  I det arbetet kunde etablerade vetenskapliga teorier och metoder användas för att svara på nya frågor men dessutom skapades nya metoder. Feministiska teorier började utvecklas som vetenskapliga teorier.

Varför berätta den feministiska teologins historia?

I detta blogginlägg vill jag fortsätta dela med mig av den feministiska teologins historia genom att berätta om en annan kvinna, Phyllis Trible, en pionjär för feministisk bibelforskning och för feministisk bibeltolkning överhuvudtaget, alltså också för tolkning av bibeltexter i religiösa gemenskaper. Innan jag gör det vill jag ge mina skäl för att skriva detta blogginlägt.

Det första och största skälet är att det är viktigt att föra vidare kunskap om de feministiska teologiernas historia i ett nu där kvinnoförtryckande former av religion – också av kristendomen – breder ut sig i världen. När vi som är kristna, såväl kristna kvinnor som kristna av annat slag, vill stå för något annat än en sådan kristendom kan vi lära av dem som gått före oss, samtidigt som vi måste inse att vi inte bara kan upprepa vad de sagt.

De som gick före oss arbetade på sina sammanhangs villkor för att förändra dem och så måste vi också göra. I det arbetet sammanfogar vi det vi funnit värdefullt i vårt arv, inklusive vårt feministteologiska arv, med det som är nytt för våra sammanhang och som gör det möjligt för oss att möta nya utmaningar.

Det andra skälet är att Phyllis Trible dog ganska nyss: hon föddes25 oktober 1932 i Richmond, Virginia och dog 17 oktober 2025 i New York.  Det ger oss anledning att stanna upp en stund för att minnas och hedra hennes liv och gärning innan vi går vidare med det vi måste göra nu där vi är.

Vem var Phyllis Trible?

En sammanfattande beskrivning av vem Phyllis Trible var hittar jag på nätet.  Athalya Brenner (f 1943) skriver att  Phyllis Trible var  ”one of the prominent matriarchs of contemporary feminist bible criticism”, en av den nutida feministiska bibelvetenskapens betydande matriarker. Brenner är själv en betydande feministisk forskare specialiserad på Hebreiska bibeln, verksam i Nederländerna och Israel. Hennes perspektiv är samtidigt feministiskt och sekulärt judiskt.

Min berättelse om Phyllis Trible vill jag börja med en anekdot som återges i flera av de minnestexter som finns tillgängliga på nätet. Trible brukade själv berätta den och beskriva det som skedde som avgörande för henne.

Phyllis Trible växte upp i en familj som tillhörde en baptistkyrka och blev senare själv presbyterian. Vid ett tillfälle under sin uppväxt deltog hon i ett baptistiskt sommarläger. Där medverkade en kvinnlig missionär som talade med lägerdeltagarna om Bibelns skapelseberättelser och sade att i Bibeln blir det som Gud skapar allt bättre och bättre. Det bästa skapades alltså sist. Missionären frågade sedan den grupp av flickor Phyllis var del av vad Gud skapade sist, och gruppen ropade ”mannen!” Men missionären sade att det var fel: det rätta svaret är ”kvinnan!” (se 1 Mos 2, särskilt 2:18-23). Detta var, menade Phyllis Trible, något hon aldrig glömde. Hon förde detta sätt att tolka Bibeln vidare men förvandlade det till forskning.

I flera minnesord sägs också att Phyllis Trible brukade säga att hon alltid räknat sig som feminist. De som mött henne vittnar om henne som en genuin feminist, inte bara i sina åsikter utan också i hela sitt sätt att vara.

Phyllis Trible disputerade 1963 på en avhandling (utan feministiska perspektiv) om bibelboken Jona efter en forskarutbildning där två lärosäten i New York samarbetade: Union Theological Seminary och Columbia University. Under tio år var hon sedan verksam som akademisk lärare och forskare innan hon började utveckla forskning med feministiska perspektiv. Detta är inte unikt för henne utan gällde också andra feministiska pionjärer i teologisk forskning, som Rosemary Radford Ruether och Elisabeth Schüssler Fiorenza.  De var först etablerade i universitetsvärlden innan de började skriva vetenskapliga texter som integrerar feministiska perspektiv, texter som skrevs på platser – i konkret och överförd mening – där forskning och kyrka möts.

Det var alltså år 1973 som Phyllis Trible publicerade artikeln ”Depathriarchalizing the Bible”, Hon skriver där att syftet med artikeln är att skapa relationer mellan Hebreiska bibelns texter och kvinnorörelsen, trots att det framstår som riskfyllt och omöjligt. Bibeln var för många i kvinnorörelsen en genompatriarkal text som inte kunde bidra med något gott för kvinnor som kämpade för sina rättigheter.

Trible betonar i artikeln att det patriarkala i Bibeln är så tydligt att det nästan är onödigt att synliggöra. Samtidigt är det nödvändigt att synliggöra det och det gör hon. Men hon stannar inte där utan går vidare för att synliggöra det som också finns i Bibeln: texter och tankar som är befriande för kvinnor. Hon väljer att kalla sitt sätt att tolka Bibeln  ”depathriarchalizing”, alltså ”avpatriarkalisering”.

”Avpatriarkalisering” innebär här kort och förenklat att se såväl de förtryckande som de befriande dragen i texterna och formulera befriande tolkningar som trots allt är möjliga. Phyllis Trible  träder alltså genom denna artikel fram som samtidigt bibelforskare, feminist och kristen teolog.

Under sitt liv kom hon sedan att inneha flera tunga akademiska tjänster, föreläsa runtom i världen samt få flera hedersdoktorat. Hon publicerade en mängd vetenskapliga verk. Bland dem vill jag nämna två som är pionjärarbeten inom feministisk exegetik (bibelvetenskap).  De har en etablerad plats i bibelvetenskapens historia och räknas som feministteologiska klassiker. Böckerna är God and the Rhetoric of Sexuality  (1978) och Texts of Terror. Literary Feminist Readings of Biblical Narratives (1984).

Två klassiska verk

I båda böckerna kombinerar hon feministiska perspektiv, vilket då är något nytt, med den närläsning av bibeltexter som hon lärde sig under sin forskarutbildning. Hon läser den hebreiska texten uppmärksamt, studerar texternas struktur, ordens betydelser, samband  mellan hur något berättas och vad som berättas. Hon vill uppmärksamma möjliga betydelser   i texterna som inte tidigare uppmärksammats. Därmed är hon också en av de forskare som utvecklade metoder för att läsa bibeltexterna som texter, som litteratur. De är litteratur som vill övertyga sina läsare, påverka deras verklighetstolkning och i förlängningen hur de lever.I samspelet mellan läsare och text skapas textens betydelser.

I båda böckerna är framställningen i hög grad teknisk och detaljerad. Det är svårt för mig att avgöra hur pass tillgängliga böckerna är för den som inte är van att läsa bibelvetenskaplig facklitteratur. Men det tekniska kombineras med ett berättande buret av feministisk medvetenhet och patos samt med avsnitt som på ett mer sammanfattande sätt formulerar möjliga texttolkningar.

I God and the Rhetoric of Sexuality formulerar Trible tolkningar av kända texter – Första Mosebok kapitel  2-3, Höga visan, Rut  – som går emot patriarkala tolkningar och erbjuder alternativ. Texterna handlar om kvinnor och män samt om relationer mellan kvinnor och män. Hon visar också fram ett bildspråk för att tala om Gud som är förankrat i hebreiska bibeltexter men som inte synliggjorts av teologer tidigare: det hebreiska ord som betyder ”livmoder” är besläktat med ord som betyder ”medlidande” och ”barmhärtighet”. Därigenom kan Guds barmhärtighet förstås genom vad en livmoder är: en plats som ger näring, omsluter, skyddar.

I  Texts of Terror betonar Trible inledningsvis vad berättelser av skilda slag betyder för oss människor. Vi kan inte leva utan berättelser men, skriver hon, berättelser kan inte leva utan oss. I Texts of Terror lever några bibliska berättelser vidare genom att berättas ur nya perspektiv. De berättelser Trible  analyserar och återberättar förtjänar att kallas ”texts of terror”: skräckberättelser. De handlar om Hagar, Abrahams och Saras slav som utnyttjades och försköts (1 Mos  2:1-21) , Tamar som blev våldtagen av sin bror (2 Sam 13), en namnlös kvinna som mördades och styckades ( (Dom 19:1-30) samt om Jeftas dotter som dödades av sin far som ett offer (Dom 11). Jefta hade lovat Gud att offra den första som mötte honom när han kom hem om Gud gav honom seger i  en strid, och den som mötte honom var hans dotter.

Trible väljer att läsa berättelserna som litteratur och tar alltså inte som sin uppgift att rekonstruera kvinnors liv med Hebreiska bibeln som källa. Inte heller gör hon anspråk på att de kvinnor bibeltexterna berättar om är historiska personer. Det hon uttryckligen vill göra är att beskriva det som inte bara var utan också är verkligt: våldet mot kvinnor i historia och nutid. I sin inledning berättar hon också om kvinnor hon mött som identifierar sig med de bibliska kvinnor vi möter i boken, framförallt Hagar och Tamar. I slutet av varje kapitel skriver hon om hur läsarna kan svara på berättelsen och dess utmaningar, exempelvis genom att se och möta våld mot kvinnor i sin egen tid och värld.

Så kan vi berätta om Phyllis Trible, en av de kvinnor i vår egen tid- eller kanske i det nära förflutna –  som bidragit till en djupgående förändring i bibelforskningen. Hon var delaktig i att förändra bibeltolkning i religiösa gemenskaper samt i kvinnorörelsens arbete för en djupgående samhällsförändring. Hennes vetenskapliga verk är klassiker som ännu läses samt har förblivande betydelse.

Hur fortsätter feministisk forskning och  bibeltolkning?

Att Tribles verk har betydelse innebär att forskare idag som delar Tribles feministiska övertygelser och erkänner betydelsen av Tribles verk också prövar dessa verk kritiskt, formulerar sin kritik och söker andra vägar för feministisk bibelforskning och bibeltolkning generellt.  Vad detta innebär konkret är ett ämne en annan artikel. En forskares betydelse ligger ofta i just detta, att nya generationer forskare som bejakar något grundläggande i forskarens arbete just därför formulerar kritik, skapar alternativ, utvecklar metoder och teorier som leder till nya och annorlunda tolkningar och forskningsresultat.

Det är också viktigt att nämna att såväl de texter som öppnar för nytolkning – skapelseberättelserna, Höga Visan, Ruts bok – som de ”texts of terror”, skräcktexter, som Bibeln rymmer lever vidare i kyrklig bibeltolkning. Skapelseberättelsernas med deras många tolkningsmöjligheter, dikterna om kärlek mellan man och kvinna i Höga Visan, berättelsen om kvinnor som har sina djupaste relationer till varandra i Ruts bok  läser många av oss gärna om i längtan efter andra berättelser än de där kvinnor är osynliggjorda eller finns med som offer alternativt patriarkala stereotyper.

Men också skräckens, terrorns, texter kan tjäna upprättelse och befrielse. Ett exempel är ”theTamar project” (även kallat ”Tamar Campaign”)  i Sydafrika, ett kristet projekt som arbetar mot könsbaserat våld, särskilt mäns våld mot kvinnor. Här blir berättelsen om Tamar  i  2 Sam 13 en central text, som deltagare i projektets arbete läser och tolkar utifrån egna erfarenheter samt relaterar till kvinnors verklighet i dagens Sydafrika. (Se jsnpeacesigns.wordpress.com/2014/03/27/the-tamar-campaign-breaking-the-silence-on-violence-against-women/)

Slutord

Nu vilar Phyllis Trible i Guds livmoder. Vi som ännu lever och delar hennes grundläggande övertygelser fortsätter att försöka skapa en värld befriad från patriarkala strukturer och det våld som är integrerat i dem. Vi arbetar för att befria oss själva och oss alla från strukturer som krymper oss och våld som hotar våra liv, allt liv. Vi försöker göra motstånd mot kvinnoförtryckande former av kristendom som breder ut sig i världen och skapa levande alternativ till dem. Det ser ofta mörkt ut nu men vi fortsätter.

Hanna Stenström,docent i bibelvetenskap, högskolelektor vid Enskilda högskolan Stockholm.

Tack till Mikael Larsson, universitetslektor och docent i Hebreiska bibelns exegetik vid Uppsala universitet som läst och kommenterat en tidigare texten utifrån sina djupa kunskaper om feministisk bibelforskning, Mikael påminde mig också om Tamar- projektet. Finns det fel och brister i min framställning är ansvaret mitt.